Det sattes igång och stämningen var på topp. Men någonstans därunder så kändes det att någonting fattades. För hur trevligt det än kändes för stunden så visste jag att det inte skulle bli någon danskväll. Utan allt skulle fokuseras på alkoholintagande samt utgång på något ställe där det inte var så inbjuande till bara ren pure dans, uten mer till mingel o mer drickande.
Så när vi stod utanför Berghs, när det var dags att dra vidare till O-baren på Stureplan kände jag att det var dags att dra hem. Jag vill ändå vara utvilad i morgon eftersom Anders kommer hit o hälsar på. Men också för att det inte är ett ställe jag känner att det kommer att bli dans på utan istället mer dricka o mer mingel.
Jag är ingen mingelperson. Jag är jävligt enkel. Jag uttrycker mig genom att dansa. För det är jag jävligt bra på. Faktiskt! Och jag älskar det. Det är då jag brinner.
Så på vägen hem från tunnelbanan o hem till mig i kväll så grät jag floder. Anledningen är att jag saknar dans så himla mycket. Och för att vara en person som inte varit involverad i dans så kanske det låter oförståligt. Men för mig känns det emellanåt katastrofalt att inte ha någon eller några personer att dela passionen till dans med. Det enda jag vill är att komma ut på ett skönt ställe o bara dansa. Ingen alkohol. Bara dans. Mina säkra kort vilar i Skåneland samt i Melbourne Australien. Ni vet vem ni är/You know who you are.
Här är det väldigt svårt att hitta själar man kan dela sin passion med. Det gör det väldigt tufft att smälta in i en hård stad som Stockholm.
Lika mycket som man älskar det så hatar man det. That's life I guess...
natt i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar