hur kan något vara retro när det inte ens är förbi?

Denna jul jobbar jag på båten. Hurtigruten med andra ord. Om dagarna städar jag lugarer (hytter) och på kvällarna serverar jag gästerna i restaurangen. Det är väldigt skönt att vara tillbaka eftersom det intensiva slutet av terminen tog slut på alla krafter inom den kreativa banan.

Så, i samspel med mina underbara arbetskamrater ger vi oss ut på äventyr genom de små dörrarna till gästernas små gömmen. Givetvis går man runt i sina egna tankar när man gör rutinjobb men jag brukar vakna till emellanåt då jag få se lite roliga saker våra gäster har med sig.

2 lugarer på raken hade något som gjorde mig så glad och fascinerad. Det är nämligen så att de flesta som reser med oss är gamla människor. Pensionärer. Vad som gör det så intressant är att de ofta tar med sig saker som ger en inblick i deras liv. I alla fall för en svensk jente på jobb-besök. Jag kan skriva hur mycket som helst angående dessa människors tillbehör men har bestämt mig för att nämna just denna sak.

—Kasett-walkman. Med tillhörande musikband. O både spelarna samt banden var sådär klumpigt snygga. Hade jag fått lov så givetvis hade jag fotograferat dessa. Men bara vetskapen av att det fortfarande finns de som inte har "förnyat sig" gör att man ständigt drar på smilbanden. Tyvärr hittade jag inget band med någon känd artist (i min vetskap). En tysk sångerska fanns med där men ingen jag kände till.

Jag har ju sparat en massa mixtapes hemma. Det blir nog till att leta fram den undangömda Sony Walkman o dra igenom lite nostalgi. Inte för att jag vill vara inne genom att vara retro.

Utan för att!