nytt år, nytt nytt men också tillbakablickar och ett slut.

Nu har man återgått till Stockholmsliv och skola. Sista veckan av lovet spenderades nere i Skåne där jag bara kopplade av. Det var första gången på länge länge jag uppfattade 1 vecka som två. Att äntligen få koppla av och koppla ifrån all stress var det ultimata slutet av ett välbehövligt jullov.

Vad som också inkluderade slutet av lovet var beskedet att Inez gått bort. Inez var min styvfarmor men jag kallade henne alltid vid hennes namn. Vi var inte så nära men jag brukade hälsa på henne ibland. Fast det var nog 5 år sedan sist. Då berättade hon i alla fall om hennes tid i Sydafrika där hon jobbade som sjuksköterska. En kväll så dök det upp en ung man som behövde låna stolar till ett annat rum där han skulle hålla i ett viktigt politiskt möte. ANC hette gruppen och mannen var givetvis en väldigt ung Nelson Mandela. Inez berättade att hon efter mötet blev inbjuden att dricka te med Mandela. Eller så var hon med på mötet. Jag kommer inte ihåg. Alla detaljer som suddas ut eller gnids in i varandra. Vad jag hoppas på nu, när jag inte längre kan fråga själv, är att hon förde dagbok eller några andra journaler på vad som hände under hennes tid i Sydafrika.

Inez blev 90 år gammal, precis som min mormor när hon dog. Även om de sista åren inte var så mycket till liv så säger som min pappa sa när han tröstade min faster. "Hon tog vara på sina unga år. Hela hennes tid i Afrika och resterande tid har alltid följt med henne. Hon levde ett gott liv."

Inez, vila i frid.